Självskadandet (TW självskada)

Såhär ser min arm ut i nuläget:

Jag har alltså inte på något sätt blivit skadefri. Det är inte lika många sår. Men de är djupare. Sen jag berättade för min mor om mitt självskadebeteende har mitt skadande inte blivit bättre. Jag skär mig djupare och oftare. Jag behöver inte oroa mig för ärren längre och jag behöver inte oroa mig för att dölja dem heller. Jag kan skära mig hur mycket jag vill. 

Jag sa till min terapeut att jag alltid velat skära mig mer och djupare. Hon frågade varför och jag svarade att det var för att mina föräldrar inte visste och att jag var tvungen att dölja mina sår eller komma på dumma bortförklaringar. Den dagen bestämde jag mig för att berätta. Så jag kunde skära mig hur jävla mycket jag ville. 

Nu är jag rädd för mig själv. Jag är rädd att jag ska skära så djupt att jag förblöder.  Att jag ligger ensam i mitt vadrum och förblöder och dör. Ensam. Jag vill inte dö. Jag gör det för att överleva.