Jag och min tiger.

Jag ser mig inte som normal, jag är speciell. Oftast på ett bra sätt dock! Min diagnos ställer mig till en skara människor som särskiljer oss från majoriteten, medan vi i gruppen är ungefär likadana. Så ser jag på det.

Normalstörda människor som inte har lika trassligt känsloliv har en katt som representerar deras känslor. Så brukar jag tänka. En katt är lätt att tämja! Jag å andra sidan har en känslotiger som jag brottas med varje dag. Den är riktigt svår att tämja och väldigt elak ibland. Som ni vet är en tiger ett vilddjur och ibland river den mig på armarna också. 

Hjärnforskare har kommit fram till att det finns en skillnad på hur människor omedvetet hanterar känslor. Jag ser mig ofta som känslig nämligen. Och skillnaden mellan mig och mindre känsliga människor är att deras känslor går över rätt fort. Deras katt är inte upprörd så länge. Medan min tiger tar lång tid på sig att lugna ner sig. Om den då blir mer upprörd innan den lugnat sig kan det ibland rinna över för den. Det är då den rivs.

Nån gång ska jag tämja min tiger och gosa med den. Tigrar kan nämligen bli rätt gosiga och tillgivna, trots att de är vilda.