Skammen

Jag har varit skadefri i över en vecka. Men idag tog jag chansen. Jag skulle vara ensam hemma i några timmar och ville ta ut lite jävla ilska. Jag är arg över att jag inte fick vara mig själv under jullovet utan bara var tvungen att anpassa mig och försvara mitt eget beteende. Dessutom har min studiegång blivit kaos då jag valt att hoppa av musiken och välja ett annat andraämne. Min studievägledare fuckade upp totalt och jag vet inte vad jag ska ta mig till i vår. Jag är arg på att allt ska hända mig, jag är arg på att jag inte kn hantera såna här situationer utan måste sätta mig och grina. Jag är så jävla less på att gråta, att vara ledsen, att känna mig värdelös osvosv. 

Dessutom har min kära familj påpekat min vikt måååånga gånger under jul och nyår. Jag är 163cm lång och väger mellan 60-62kg (pendlar rätt mkt). Jag är vad många skulle kalla normalviktig. Men jag är så himla känslig när det kommer till vikt och kroppen. Jag gick upp 11hg över jul och spydde flera gånger. Usch. Det är jag också arg över. 

Jag är arg över att jag tog ut ilskan på mig själv. Och jag skäms över att jag var tvungen att ringa 1177 för att få hjälp med att lägga om såret. 

Att misslyckas och inte våga försöka igen

På min utbildning misslyckas jag ofta. Jag är ingen musiker likt de andra i klassen, jag har inte gått musikestet på gymnasiet, jag spelar inte i band och har inte läst musik på universitetet tidigare. Mina meriter säger att jag är minst kompetent, med råge, av alla i klassen. Och det stämmer, jag är sämst på alla instrument, på teori, på kör, på arrangering osv osv. Jag är sämst. 

Jag känner mig så ofattbart dålig och värdelös i studiesammanhang att jag går under. Mest är jag besviken över att jag ger upp så lätt och inte vågar försöka igen. 

Sömnsvårigheter

När jag mådde som sämst sov jag aldrig, aldrig, aldrig en hel natt. Jag sov kanske två timmar, låg vaken en halvtimme-timme, och så där höll det på. Klart som fan att man är trött jämt då. När jag låg inne fick jag sjuka mängder sömnmedicin. Dels lugnande på kvällen för att lindra kvällsångesten, sen insomningstabletter, sen fick jag sömntabletter som gjorde att jag sov 8-10 timmar per natt. Då tänker ni: åh, gud, vad skönt att sova så länge! Men nej, att sova på sömntabletter gör att man är död fram till lunch dagen efter. Det är en konstig typ av sömn som snarare liknar koma än någon sorts återhämtning. 

Nu för tiden har jag börjat vakna flera gånger under natten, men då är jag bara vaken kanske en kvart. Sedan vaknar jag på morgonkvisten ocj kan absolut inte somna om. Jag har oerhört stort sömnbehov och hade planerat att sova 8 timmar och kliva upp kl 9, men nu har jag varit vaken i 1,5 timme och kan inte somna om. Värdelöst. 

När man mår dåligt är det så himla viktigt att man får sova ordentligt, än fast man cirka aldrig får göra det. Jag får sån himlahimla tröttångest nämligen, hela världen går under för mig när jag är trött. 

Jag har bett om att få ut sömntabletter nu och ska hämta ut dem idag, så kanske får sova ordentligt då :) Nu ska jag upp och koka kaffe......