Känsloskola: självförakt

Idag var temat avsky och avsmak. Vi skulle dock fokusera på självhat/självförakt. En sjukt jobbig träff med oerhört mycket känslor. För mig innebär självförakt mycket skam, sorg och ilska. Jag tänker främst på när jag var mobbad och hur det har påverkar mig. Hur mycket jag har kommit att hata mig själv pga det. Hur deras ord har blivit sanning. Hur utanförskapet blivit min sanning. Samtidigt finns det så mycket sorg över att jag aldrig kommer bli av med det. Och för att ingen gjorde nåt. Och för att allt är sant. Sorg över att jag inte duger, att jag är ful, att jag är tjock, att jag är annorlunda, att ingen vill va med mig. Listan kan göras lång. Sjukt mycket ilska finns mot mobbarna, mot alla vuxna och mot mig själv för att jag inte stog upp för mig själv och att jag tror på alla ord. Att jag tog emot alla sparkar. 

Det här var en riktig jobbig träff som satte igång jättejättemycket dynga i huvudet. Det kommer nog hänga kvar hela veckan...