Att släppa och gå vidare

Jag kommer på mig själv nu med att läsa alla gamla inlägg på bloggen. Och gråta hejdlöst. Allt kommer tillbaka. Alla känslor upplevs igen. Varför är jag så besatt av mitt förflutna? Varför kan jag inte gå vidare? Varför kan jag inte sluta älta och se saker som erfarenheter? Jag bruka säga till mina örti miljarder terapeuter som jag fått träffa genom åren och sagt att "det finns så mycket dynga i mitt bagage, i min ryggsäck, som jag stoppat längst ner och försökt glömma. Jag vill gräva upp allt det där, försöka förstå och försonas med det. Och börja se det som egenskaper. Som jag sedan kan skriva i min egna livshandbok." Tycker att det där är så fint förklarat av mig. Jag ska skriva en livshandbok. Jag tror faktiskt att jag har kommit en bra bit på vägen.