Älgjakt eller en vecka av själslig rensning

Jag har varit hemma i mitt föräldrahem i en knapp vecka och jagat älg. Det är bästa veckan på hela året. Då får jag sätta mig på min ryggsäck, elda lite, dricka svart halvljummet termoskaffe, lyssna på fåglar och diverse andra ljud. Dessutom kan jag eventuellt få syn på en älg! Och som en bonus kanske jag till och med får skjuta den och få klappar på axeln av gubbarna i laget! Det är så jävla skönt att bara få sitta i radioskugga och inte bry sig om något annat. Man får rensa tankar och bara må gott. 

Vårt jaktlag bestod för 10-15 år sedan av fyra medelålders gubbar som inte riiiiktigt såg nöjet i älgjakten. Sedan satte min far, som är jaktledare, en annons i någon jakttidning om att vi ville ha dit jägare. Så vips skulle fyra jägare från trakterna kring Heby och Sala komma upp och jaga kommande höst. Det är det bästa som hänt jaktlaget! Efter det har de gamla stofilerna på byn blivit mycket mer välkomnande gentemot utomstående gästjägare vilket gör att vi nu är ett gäng på 10-15 jägare på septemberjakten. Och fyfan så roligt det är! Jag och min storasyster är de enda tjejerna i laget och vi är så himla välkomna! Vi har världens bästa stämning när vi fikar och äter ofta middag tillsammans, dricker vin, skrattar, berättar historier och bara trivs tillsammans, trots att jag är i snitt 25-30 år yngre än de andra så är jag verkligen en i gänget. 

Jag tror att det är viktigt för mig att få vara med, att få vara en i gänget, att tillhöra en grupp, känna mig behövd och inkluderad. Särskilt eftersom jag varit utstött, nedvärderad och ovälkommen hela mitt liv. 

Åh, vilken härlig vecka! Vilken energi jag fått! Trots att inte en enda älg fick falla för min lilla tjejpuffra!