Hur mår jag? Så jävla dåligt, är så jävla vilsen och ensam, orkar inte.
Varför? Orespekterad. Finns ingen som uppskattar mig för den jag är. Inte ens mina föräldrar. Och min "bästa vän" är i Barcelona och det är ett helvete. Orkar inte. N "dumpade" mig, fattar inte?! Är fan för fin för honom! Sällan blivit så lite respekterad och SÄLLAN haft att göra med en man som lekte med mina känslor så jävla hårt. Fyfan. Jag undrar vad jag gjort för att förtjäna detta... Var säkert barnamördare i mitt förra liv.
Jag vet verkligen vad jag ska ta mig till. Så jävla utnyttjad, övergiven, ensam, vilsen, sårad och besviken och vart jag än vänder mig så ser jag ryggtavlan på någon som sårat. Förstår inte! Jag är fin och fantastisk, säger B ibland. Och A med. Och P. Sen tar det slut med folk, då finns bara dessa jävla idioter kvar. Fint.
Orkar inte att jag kärade ner mig, gav upp allt, öppnade mig, släppte in någon. Igen. Blev så jävla sårad. Igen.
Det är helt jävla sjukt att en annan människa (med lite hjälp från mig) kan trycka ner mig så jävla hårt? Har man inte misslyckats som människa då?
Jo. Jag är nog ganska misslyckad.
Vill verkligen bara sova bort allt. Är helt knäckt och har ingen som håller upp mig. Ser ut som skit också, B ljuger. Fan va ful jag är. ÅGREN.
Ps. Jag saknar min mamma. Men hon stöttar mig inte heller så det gör inget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar