5 år gammal var jag och det var det första dagboksinlägget jag (läs: mamma) skrev. Historien om Ebba tar fart 1991. Min pappa ville så gärna ha en flicka 7 år efter de fått sitt yngsta barn. Sen tidigare hade de en flicka och två söner. Lagom till farsdag kom jag hem från BB. Jag stal uppmärksamheten av min 7 år äldre bror som inte gjorde annat än att vara elak med mig. Som liten hade jag en bästis som var lika gammal som mig. När vi var 8 skilde sig hennes föräldrar så hon blev tvungen att flytta. Kvar lämnades jag i en håla med två äldre grannpojkar som var allt annat än snäll med mig. Det året fick jag mina första glasögon. I min engelskabok hade jag skrivit 14 mars 2002: "Today I think am gonna get my glasses! Yahoo!". Jag var väldigt nöjd över glasögonen. I min familj hade mina båda bröder och min mamma glasögon. Det var coolt! Den 26 mars samma år skrev min äldre kusin i ett brev: "Det gör så ont i mitt hjärta när jag läser att du blir retad i skolan. Kom ihåg att ingen ska behöva bli retad eller mobbad." Men det där var bara början. Jag gick ca 700 meter till bussen varje morgon. En helvetesallé kan man säga. Det var glåpord hela tiden, förutom på vintern. Då blev jag snömulad och kastad i diket också.
Det ska tilläggas att jag gick på en liten, liten byskola med som mest 24 elever på (från förskoleklass till åk 6). Ni tror säkert att det blev en fin intim stämning bland alla elever och föräldrar. Absolut. Men jag blev utmålad som det svarta fåret av lärare, rektor, barn, föräldrar. De två mobbarna åkte jag buss med varje morgon. Alltid bråk. Alltid retad. Ingen ingrep. Mobbarnas föräldrar tog sina barn i försvar. Lärarna tog dem i försvar. Hävdade att det var deras barn som det var synd om. Hela vuxenvärlden vände mig ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar