Idag var temat rädsla. Bland annat skulle vi rita en bild på en situation där en känt rädsla/ångest. Jag valde när jag har spenderat för mycket pengar. Tänkte såklart på förra veckan när jag fick avslag från CSN och min terapeut sa att hon inte kunde fixa intyg (för att få CSN ändå pga personliga skäl) förrän om två veckor. Jag fick absolut panik, fast min impuls blev att bara frysa till. Stänga av. Titta bort. Sen ringde jag mamma och grät hejdlöst. Nu vet jag ju att allt kommer lösa sig. Pengar är en värdslig sak. Dessutom ringde de från unga vuxna och sa att min terapeut lämnat läkarintyget i receptionen. Tjiho! Så allt löser sig, med andra ord.
Tillbaks till dagens känsloskola. Att måla väckte ju en del känslor, men det hjälpte mig att förstå mig på känslan. Färger och skrivna ord hjälper mig mycket när det kommer till att beskriva och förklara känslor. Det är ju därför jag bloggar och väljer att måla när jag mår dåligt. När vi målat färdigt fick vi göra en övning i exponering i två minuter. Vi fick välja på ett antal men jag valde att bli förhörd på multiplikationstabellen av en "sur lärare" dvs en av psykologerna som är med. Jag tänkte typ att jag var tvungen att övriga gruppen skulle stirra och sucka eller nåt, för att jag verkligen skulle utsättas för rädsla. Det behövdes absolut inte. Jag var så säker på att jag skulle klara det. Jag blev väldigt, väldigt stressad, svarade fel och tänkte att "gud vad alla andra måste tycka att jag är dålig". Jag tog det verkligen jätteallvarligt och tyckte att jag presterade dåligt och mådde dåligt. Såklart tänkte jag även tillbaka på när jag började i den nya skolan då jag inte alls kunde gångertabellen och var tvungen att få "extrahjälp". Kände mig så ofattbart jävla dålig.
Sedan pratade vi som sitter och pluggar om att man kan vilja se upp till sina föräldrar men inte kunna för att de inte är några som man vill bli. Det var en väldigt intressant tanke och jag känner igen det. Det blir liksom en inre konflikt där man ser upp till sina föräldrar fast inser att de egentligen inte är några att se upp till. Det var helt lösryckta tankar som egentligen inte hade något med känsloskolan att göra, men ville ändå skriva ner dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar