Mänsklig värme, snälla kom närmre.

Det är sånt overkligt kaos i mitt liv just nu. Familjestrul angående tatueringen, dumpade pojkvännen idag, träffade mitt ex på krogen och mina känslor är fan överallt. För ett tag sen var allt bra. Jag fick min diagnos, fick veta att jag skulle få gå i DBT, skaffade ett extrajobb (som lärare, fantastiskt!) och var genuint glad. Nu är allt kaos och jag är så sjukt förvirrad. Hann vara skadefri i en vecka..

Först och främst känns det bra att ha avslutat förhållandet med Patrik. Jag var inte redo för det och när nyförälskelsen lagt sig så kändes det inte lika bra. Det är alltid jobbigt att göra slut och såra någon. Det känns overkligt tomt också..

Sedan träffade jag ju min förra pojkvän som jag gjorde slut med i mars/april. Det rörde upp en tornado av känslor. Jag insåg att jag saknade honom något oerhört.. Sedan kändes det så himla bra att då träffa honom, få krama honom och bara se att han levde och var hyfsat okej i alla fall. 

Jag måste reda ut mina känslor. Och sedan kanske ta kontakt med exet om han är redo för det.

Åh gud. Mitt liv är en dramaserie där nyckelordet är ångest och kaos.