Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag förstår inte vad som är fel. Jag har det ju bra? Jag började ju må bättre? Jag har så dåligt samvete gentemot Max. Att han ska behöva se mig sakta, men säkert, bli ett vrak. Ett sovande vrak med blödande sår på armarna och i själen. Jag skäms så mycket när jag tänker på döden när jag hör Max andetag. När han vaggar mig till sömns när ångesten vibrerar i huvudet.
Jag tänker så mycket på att Max inte förtjänar att ta hand om mig hela tiden och se mig gå sönder, utan jag kanske borde lägga in mig istället. Men å andra sidan skulle jag nog bli sjukare av att vara inlåst, men för hans skull. För att han ska slippa bära min skit.
Det sitter en djävul på min axel som hela tiden säger hur jävla ful jag är. Hur lite jag förtjänar Max. Hur lite jag förtjänar att vara lycklig. Hur jävla svag jag är som inte kan stå emot självskadeimpulser. Hur jävla värdelös jag är som inte kan leva utan att skada mig själv. Hur jävla äcklig jag är. Hur jävla äckliga mina armar är. Hur jävla fet jag är. Hur jävla lat jag är. Hur jävla knäckt jag kommer bli av detta. Att jag inte kommer klara detta. Att det är lika bra att dö. Att ingen skulle sakna mig. Att det skulle vara bäst för alla. Vilken stor jävla börda jag är för mina anhöriga. TÄNK PÅ DIN FAMILJ OCH DIN SAMBO OCH DINA VÄNNER FÖRFAN! Tror du inte dina vänner skäms när de är med dig på krogen och folk stirrar på dina ärr?? Tror du inte din familj skäms när de måste berätta för sina vänner hur sjuk du är i huvet?! Tror du inte din sambo kommer få nog? Tror du inte att han känner sig värdelös som inte kan hjälpa dig? Du kan ju förfan inte ta emot hjälp!! Vet du vilken vidrig människa du är? Kolla omkring dig, se hur många som klarar av livet galant. Du är ju ett jävla sepe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar