Gamla sår, nytt år.

Den här dyngiga julhelgen har inte bara varit cancerbesked. Självklart har det varit oerhört tungt att inse att jag måste förbereda mig på att Roger kommer dö. Jag lider å det grövsta med min älskade, älskade moster och mina kusiner. Mina kinder har fuktats många gånger. 

Jag har dessutom varit oerhört ledsen av den påtagliga ensamheten. Andra har stora släkter och många vänner att omges med. Jag har ingenting. Jag har en familj, men det var bara så himla jobbigt att de inte fanns nu. Ingenting var sig likt. 

Allt detta har gett mig sån ångest. Pappa har även tagit upp ekonomin, som är en oerhört stor trigger för mig. Får panik av att jag har så lite kontroll över ekonomin. Ikväll nöp min mor i mina höfter och sa att jag ätit för mycket godis och att jag skulle ta ett äpple. Det gjorde så oerhört ont, särskilt eftersom mina negativa tankar om min kropp och min vikt kommit tillbaka och slagit mig i ansiktet oftare på sistone. Jag klarade inte av det och fick sån oerhörd ångest. Min mamma tycker att jag är för tjock, och orden etsar sig fast i minnet och hjärtat.