Sömnsvårigheter

När jag mådde som sämst sov jag aldrig, aldrig, aldrig en hel natt. Jag sov kanske två timmar, låg vaken en halvtimme-timme, och så där höll det på. Klart som fan att man är trött jämt då. När jag låg inne fick jag sjuka mängder sömnmedicin. Dels lugnande på kvällen för att lindra kvällsångesten, sen insomningstabletter, sen fick jag sömntabletter som gjorde att jag sov 8-10 timmar per natt. Då tänker ni: åh, gud, vad skönt att sova så länge! Men nej, att sova på sömntabletter gör att man är död fram till lunch dagen efter. Det är en konstig typ av sömn som snarare liknar koma än någon sorts återhämtning. 

Nu för tiden har jag börjat vakna flera gånger under natten, men då är jag bara vaken kanske en kvart. Sedan vaknar jag på morgonkvisten ocj kan absolut inte somna om. Jag har oerhört stort sömnbehov och hade planerat att sova 8 timmar och kliva upp kl 9, men nu har jag varit vaken i 1,5 timme och kan inte somna om. Värdelöst. 

När man mår dåligt är det så himla viktigt att man får sova ordentligt, än fast man cirka aldrig får göra det. Jag får sån himlahimla tröttångest nämligen, hela världen går under för mig när jag är trött. 

Jag har bett om att få ut sömntabletter nu och ska hämta ut dem idag, så kanske får sova ordentligt då :) Nu ska jag upp och koka kaffe......